I dag började projekt "Bokhyllor". Tömde undan den gamla på förmiddagen och började så stort på den första hyllan. Gick som smort tills jag var tvungen att fara och jobba. På em kom Agneta och hämtade sin hylla och då var det ju ingen match att få:

den första hyllan på plats.

Hon drog iväg med sin för hon skulle få hjälp av sin dotter med pojkvän.Fortsatte med den andra bokhyllan och sen kom sanningens minut. Skulle jag fixa att ställa den på plats!Än en gång har jag provat teorin" jag blir så stark som jag måste!" Japp, båda hyllorna på plats:

Oj, nu är det allvarligt. Råkade säga att jag börjat ladda för maran i Vännäs. Nu är det tävling...i alla fall i min hjärna!! Fick höra igår att somliga tror jag "kan bli vass"! Häpp! Blev det plötsligt lite prestationsångest oxå!

Nä, jag tävlar bara mot mig själv. Bara det faktum att jag ställer mig på startlinjen med siktet inställt att ta mig runt ÄR en prestation!! Men snabbt som sjutton flög tanken genom huvudet: Shit, det börjar närma sig med stormsteg...starten går i början på maj.

Jo, det ska bli kul att se hur jag står mig mot mina lagkamrater...har det mesta emot mig...rökningen bla.. 

Hittade den här på någond blogg. Åh, ungefär så känns det! Just för att jag bestämt mig för att vara lycklig singel...Poff, står det nån där och förstör. Men titta måste ju vara ok?

Hur gott är det inte med semla?