Den lappländska tresparksregeln

En driven stjärnadvokat från en av de finare byråerna i Stockholm hade rest till Lappland för att jaga

fågel. Stjärnadvokaten hade tur och sköt genast två ripor. I samma salva dessutom. Dessvärre föll de

stendöda fåglarna ned på ett fält på andra sidan av ett närliggande stängsel.

När stjärnadvokaten klättrade över stängslet körde en äldre skogslapp, Enok Kuusilehto, upp bredvid

honom på sin skoter och frågade: "Men fa håll tu på me?"

Stjärnadvokaten svarade förvånat: "Jag sköt två ripor som föll ned här på fältet och nu ska jag hämta

dem".

Enok svarade: "Te här he ä min mark, å tu få int komma öfer tängsle!".

Den indignerade stjärnadvokaten sa: "Du, jag är en av de bästa processadvokaterna i Sverige och om

du inte låter mig få riporna, så stämmer jag dig och tar allt du äger och har samt lite till. Inte ens

kalsongerna får du behålla".

Enok Kuusilehto log och sa: "Uppenparligen tjänner tu int till hur fi löse tvister i Lappland. Små

meningsskiljaktigheter som ten hä ortnar fi me ten lappläntska tresparksregeln".

Stjärnadvokaten frågade: "Vad är den lappländskaska tresparksregeln?"

Enok svarade: "Jo, eftersom tvisten uppstått på min mark, så får ja sparka dig först tre kånger, å sedan

sparka tu mig tre kånger å så fidare till tess ten antre ger upp".

Stjärnadvokaten tänkte snabbt igenom den föreslagna uppgörelsen och lösningen av konflikten och

beslutade att han nog ganska lätt skulle vinna över den gamle renhärken och meddelade att han

accepterade den lokala seden.

Enok klev sakta av skotern och gick fram till stjärnadvokaten. Den första sparken landade, med all

tyngd från den stålhätteprydda skoterkängan, mitt i advokatens skrev och fick honom ned på knä.

Den andra sparken träffade i mellangärdet och stjärnadvokatens senaste måltid fick en gratisresa

uppåt. Stjärnadvokaten stod på alla fyra och Enoks tredje spark träffade rakt i baken och sände honom

huvudstupa ned i en hög med färsk renspillning.

Stjärnadvokaten uppbringade all sin viljestyrka och kraft och lyckades komma på fötter. När han

torkade sitt ansikte med sin jackärm sa han: "Okej,din gamla sate, nu är det min tur".

Gamle Enok log och sa:

"Nä, ja ger mig, tu kan ta riporna".

Lek aldrig med en gammal lapp! Inte ens om du är en stjärnadvokat från Stockholm

Dagens storhandling är gårdagens inköp av:

förvaringslådor.

Japp, det trillade med ett inspirationshäfte om scrapbooking också. Konstigt?

Ha en bra dag!

Nä, det är väl inte rätt att hämnas, men visst skulle jag vilja ge människor det rådet! Läser i AB:s nättidning om:

74 000 ska betala tillbaka bostadsbidrag

Det är definitivt inte kul. Själv råkade jag räkna fel ett år och skulle betala tillbaka...Det kändes som en gigantisk summa för det var nog lite drygt 2500?? Om man då betänker att mitt "bidragsfusk" var ca 200 kronor i månaden (antagligen för att jag var arbetslös på deltid och jobbat mer än beräknat), så kan jag tycka att det måsta kosta mer att få tillbaks än vad det kostar att bara låta det vara.

Fast sen gjorde de ju ett jättevinst, för efter den missen har jag aldrig mer ens vågat tänka tanken att söka bostadsbidrag.

Men med tanke på hur länge FK låtit människor vänta på sina pengar, så kan det väl vara deras tur att vänta på sina?

Ha en bra eftermiddag!

Skulle jag behöva det här? Nja, det kom som reklam i min mail:

http://www.kicks.se/upload/video/tri_aktiline_10_v3_vb_16x9.mov

Men näää, jag duger som jag är!

Ha en bra dag!

Det sägsatt på Salomonöarna i Stilla Havet finns människor som praktiserar en unik metod för att fälla träd. Om ett träd är för stort att fälla med yxa, fäller urbefolkningen trädet genom att skrika åt det.

Skogsmän som har en speciell kraft klätrar upp i trädet och skriker åt det så högt de orkar. Detta håller på i 30 dagar. Därefter dör trädet och faller ned av sig själv.Trädets ande har dött, menar öborna.

En naiv tro hos ett primitivt folkslag säger vi västerlänningar. Att skrika åt ett träd i tron att det faller ner låter i bästa fall skrattretande.

Vi som har kommit längre i utvecklingen vet bättre.

Vi skriker åt familjemedlemmar och åt telefonen som ringer vid fel tidpunkt. Åt datorn som beter sig underligt och åt bilen som vägrar starta. Kanske till och med åt en stillastående bilkö.

Inte för att det hjälper - maskiner och saker påverkas ju inte av vårt skrikande. Inte ens om vi sparkar lite emmellanåt.

Men när det gäller människor, ja, då har öborna ändå en poäng. Att gång på gång skrika åt sådant som lever. kan ju faktiskt döda livsglädjen.

Kristina Reftel 

För första gången på flera år har jag fått vänta på tvättid. Jag minns inte ens när det sist hände? Men jag bokade käckt till klockan tio idag. Sju kändes lite för hurtigt. Men i morse (när jag var vaken till sju) så insåg jag att tvättar jag kläder mellan tio och ett så blir som hela dan förstörd. För jag har nån tanke om att dra mig in till stan också...

Ha en bra dag!