Det är spännande värre att vara bussåkare! Fast jag kan nog leva utan den? I måndags gav jag järnet till bussen, för att sen bli stående i 20 minuter och insåg att det kommer ingen buss?? Tja, fick ett samtal med en kvinna på busshållplatsen och kunde tipsa henne om ett skidspår (hur aktuellt det nu är när snön far i rasande tempo!) I dag missade jag bussen och hamnade på en knökfull buss som var skyltad: Ej i trafik. Men det var helt fel! Det var så rysligt mycket folk att en lillkille inte ens såg när bussen passerade hans skola! Oj, och hållplatsen efter så kom han sig inte av...det stod folk i vägen. Jag försökte fråga om han hittade tillbaka men han bara grät. Sen klev han av två stationer senare och jag undrar om han hittade? Jag hoppas han förstod vad jag menade när jag frågade om hans busskort funkade att åka fler gånger på, för då kunde han ta bussen tillbaks på andra sidan gatan.

Låter busenkelt men hur svårt kan man inte göra det? Djupt inrotade i vardagslunken som de flesta av oss är... Läs mer på: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article2211146.ab