Blev riktigt internationellt och trespråkigt kring middagsbordet idag. Hade en desperat kompis som bjöd in mig på mat i eftermiddag. Hjälp, jag får en utbytesstudent i mitt hem i morgon. Kan du franska? Njet, men jag kan äta! Så det blev god mat och samtal på svenska, engelska och franska till maten.

Hade tidigare gjort en traumatisk resa till återvinningen med min dataskärm. Lite jobbigt att inse att min skärm ska kasseras. Ringde pojkarna som sa: Släng! Eller som min äldsta son uttryckte det: Ok, du kan lägga ut en annons på Blocket men du kommer att få betala dyrt om du ska få nån att hämta den!

Sen kommer jag på återvinningen och de tar emot den och jag ser hur de kastar min skärm och jag hör kraset när rutan spricker....min skärm är definitivt död nu.

God kväll!

Kändes väldigt mycket:

med dagens uppdrag.Men det visade sig bli en riktigt trivsam dag. Dessutom har jag kommit på hur mycket jag uppskattar att åka buss till jobbet! Jag hinner stressa upp mig till max när jag kör genom hela stan och hamnar i bilköer, rödljus mm mm. Mycket lugnare att sitta på bussen och fundera över dagen och kliva av i lugn och ro.Mer tänkvärt om attityder:

Trackback-URL: http://blogg.aftonbladet.se//track.php?art=970121

(där jag även snodde bilden. Förlåt.)

God kväll!

Din totala förbrukning:

Ditt planetmått:
2,8 planeter

Det motsvarar ett ekologiskt
fotavtryck på 5,07 hektar

Koldioxidutsläpp:
8,97 ton / år

Testa dig själv på:http://www.minplanet.se/index.php?option=com_pixcalc&view=pixcalc&Itemid=100000013

Idag ska jag ha ett "omöjligt" uppdrag....Det är antagligen inte det, men det är min känsla just nu. Jag ska vikariera för en lärare i ettan och har fått hennes planering på mailen. Det värsta är väl hennes slutord: Visst låter det spännande! Barnen ser fram mot dagen...Inte jag. Inte för fem öre...

Vad månde det bliva?

Jag får väl tänka som jag brukar få göra ibland: Även denna dag har en sluttid!

Ha en bra dag!

Jag har stött på en text som jag en gång hittade på ett jobb.

(text Emily Pearl Kingsleys, översättning av Margareta Ugander):

Jag blir ofta ombedd att beskriva hur det är att ha ett utvecklingsstört barn. Jag vill här försöka hjälpa människor, som inte fått erfara denna speciella upplevelse.

Det känns så här...

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien.

Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se.

Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler.

Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande. Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen.
Du packar väskan och ger dig iväg.

Efter några timmar landar planet.
Flygvärdinnan kommer in och säger:
"Välkommen till Holland!"
"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien."

Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.

Det är viktigt att förstå, att du inte har komit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara en annorlunda plats.

Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker.
Du måste lära dig ett helt nytt språk.
Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.

Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite saktare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar.
Holland har tulpaner.
Holland har till och med Rembrandt.

Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."

Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att bli fri så du kan njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.