Nu har jag läst boken alla pratat om hela hösten. Jag fick den i julklapp av pojkarna. Började så smått på julaftonskvällen. Fortsatte när jag kom hem...och fastnade. Mitt i flytten och packningen kunde jag ta ett break och läsa några sidor. Vad finns det att säga? Läs, så förstår ni.

En av de bättre böcker jag läst.

Från Bokus hemsida:

En pappa dör. En dotter ser tillbaka på deras liv tillsammans.
Leif är den lokala fotbollsstjärnan som gifter sig ung och tar jobb på fabriken där både hans pappa och bröder jobbar. Han är en schablon av den manlige arbetaren.
Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om sin pappa, om manlighet och klass.

Men i Mig äger ingen växer en annan, mer komplex, bild fram. Åsa Linderborgs pappa är totalt stolt över sitt arbete - men hatar det innerligt, han sköter inte hygienen - men är en pedant i hemmet, han drömmer om socialismen - men föraktar de som organiserar sig. Han är utlevande och drastisk, men också hämmad och blyg. Alkoholen är ständigt närvarande i vardagen.

Med den värkande kroppen full av känslor försöker han lotsa sig själv och sin dotter genom ett snabbt föränderlig folkhem från 1970-talet till i dag.

"Pappas plånbok är stor som en handflata, svart och lätt böjd efter ett liv i bakfickan. Den har börjat ge efter lite i sömmarna och är tung, trots att den nästan är tom. I sedelfacket ligger ingenting, i myntfickan arton kronor och femtio öre. Bakom patientbrickan trängs ett checkhäfte från Nordbanken och ett medlemskort för Metall avdelning 20. Ett skrynkligt tidningsurklipp med statistik över Västerås Sportklubbs bandyframgångar, ett ensamt frimärke med kungen på. I ett av facken gömmer sig ett splitter nytt bankomatkort, inlindad i en lapp med ordet lall och en sifferkod. Det är 99 kronor på kontot. När pappa dog hade han elva dagar kvar till nästa a-kassa. Där ligger också ett litet noteringshäfte för bankärenden som pappa antecknat telefonnummer i. På den första raden står det Åsa och mitt hemnummer. Under med lite kraftigare filtpenna har han skrivit "Sprit" och ett telefonnummer han fyllt i flera gånger. Därefter följer hans storasyster Majken och de andra syskonen, även dem han aldrig skulle fått för sig att ringa. Bästa vännerna Börje och Berit. Sedan en lång rad nummer till Smolken, Skallen, Buster, Ormen, Hoffa, Babben, Blomma, Bella, Britta med rattarna... Lika prydligt antecknad står mammas syster Nina han inte träffat på många år. På ID-kortet står det Leif Boris Andersson, född den 15 februari 1941. Fotot är bra, jag ser att det är han."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har klippt håret idag i  min nya hemby. Nöjd med resultatet.   ...

Vem känner inte igen sig?   http://fredrik.cafe.se/mina-ursakter-for-den-sparsamma-blogguppdateringstakten/   ...

Nu har jag sett byns skidspår! Blir onekligen sugen att fixa nya skidor...       Hur fina som helst.       Dubbelspår med gott om plats.    ...

Vissa människor ska som bara finnas. De har funnits alltid. Men så kommer budet att vår förre partiledare:       Lars Werner gått bort.      Jag önskar inte livet ur någon, men hade kännts mer logiskt med CH Hermansson.... ...

Jag kan bli galen på alla dessa val...elavtal, mobil, telefonabbonemang, internetuppkoppling... När jag flyttade upp igen så fattade inte jag att jag kunde tagit med mitt avtal.   Nä, jag hamnade på nåt dyrt tillsvidareavtal! Men det lokala elbol...