Åh, i eftermiddag var det dax för den stora premiären. Scaniarinken för första gången. Fast det heter AXA Sportcenter.

Det är nåt visst när de släcker ned i hallen.

Spelarna kommer in på isen.

Sveriges nationalsång.

0-1!! Vi leder.....WOW!

Match.

Nä, det här hade jag kunnat vara utan. Spelarnas tack till klacken som satt precis bakom mig.   

Jaa, när Luleå ledde med 1-3 så kändes det liite lugn ett tag. Men så kom 2-3 målet och spänningen var på topp. Men visst hade vi klarat oss utan det förargliga 3-3 målet??

Det kändes inte rättvist. Deras första mål kom när Luleå hade en utvisad...de var alltså tvungen att ta bort en för att göra mål.

När det kändes som HURRA!! En halv ninut...håll bara undan....så kommer det när det är 7 sekunder kvar.   

Dessutom tycker jag inte om när de skriker okvädningsord. Att hota spelare med spö efter matchen, domarjävlar, lapp-horor (ehh?), mm mm. Nä det känns inte riktigt ok. Eller be motståndarnas supportrar hålla käft?

Det var så himla spännande så jag bara skrek: Jaaa, skjuuut!! Shit pommes! De bad mig hålla käft?? Va, de skrek tillsammans med 4300 andra, så om en person hojtar "fel", kan man väl leva med det?

Summa summarum. Absolut värt att ha varit dit, spännande värre, med ett snöpligt slut.

God Kväll!