Åh, vad det har blivit krångligt med bussen nu. Igår hoppade jag på fel buss inne i stan och provade ta mig förbi "Fort Knox", dvs Scania. Det funkade inte alls, så jag fick snällt stå där jag stod.

Idag hoppade jag på fel redan på hemmaplan. Shit pommes!

Tänkte att då kan jag lika gärna sitta kvar och:

ta pendeln till Södertälje Hamn och sedan fortsätta med bussen.

Elfel så pendeln var försenad, hamnade sedan på en buss som "bara" gick till Södertälje Syd....

När jag sedan berättar om mina missöden för mina kollegor så har de mage att skratta och utbrista i ett: Vi är ganska imponerade över att du tar dig hit alls! Det är som dagens överraskning varenda dag.

Ok, jag har kört till Botkyrka, gått vilse i Huddinge, hamnat i Salem på hemvägen. Men de behöver väl inte skratta?

God kväll!

Även om vi fruktar motgången och inte vill ha den, hur kul skulle det var utan den? Tänk om den inte fanns, om allt bara fungerade som du ville?

Tänk om du vann allt du ställde upp i? Om du var bäst i allt du gjorde? Om du fick allt du ville ha?
Det skulle vara kul, säger nog en del av er. Kanske till en början, tycker andra. Underbart, kanske några tycker.

Men om vi tänker oss att motgången inte existerade, om allt bara flöt på, då gäller det inte bara dig utan alla andra också. Det skulle betyda att om du ställde upp i en tävling där det deltog 99 andra personer som alla ville vinna och hade en bra dag och allt bara flöt på så skulle du dela första platsen med 99 andra. Hur kul skulle det vara?

Vi kan inte jämföra den egna motgången med någon annans eftersom den uppfattas olika av oss. Det spelar ingen roll vad som hänt, vi är alla olika och vi ser situationen helt olika. Men för den som upplever motgången kommer den alltid att vara störst och mest betydande, oavsett vad som hänt.

Motgången är lite som naturens gång. Den som tar sig upp igen kommer att lyckas ännu bättre, för det kan inte vara 100 vinnare i samma tävling. Motgången sållar ut.

De som är duktiga och framgångsrika tar inte en motgång som ett personligt misslyckande utan som ett oönskat resultat och ännu en nyttig lärdom. De lär sig av sitt misslyckande, de slås inte ner av det.

´´Visst låter detta väldigt klokt, men hur gör jag då?´´ frågar du dig kanske nu.

Veckans övning:
Vänd på motgången.

1.När motgången väl kommer så är det bara att acceptera den, det är
 naturens gång. Då vet du att du gjort något, annars skulle det ju vara
 ännu värre - att du inte gjort något alls.

2.Om du gått rakt in i väggen så lägg inte all kraft på att försöka ta dig
 igenom väggen. Du kom till väggen på grund av att du gick dit. Ta
 istället ett kliv tillbaka. Bara då kan du se dörren. Använd den
 istället.

3.Om din tekopp redan är full är det svårt att hälla på nytt te. Du måste
 först hälla ut lite av det gamla för att kunna fylla på nytt. Är du full av
 förutfattade meningar om dig själv, situationen och livet så behöver
 du tömma ut lite för att få plats för nya perspektiv och lärdomar.

4.Lösningen finns där ute någonstans eller så kommer den till dig.
 Ibland kan du söka förgäves och ilska och irritation kan göra dig
 närsynt eller till och med blind. Så lugna ner dig och lita på dig själv.
 Det fungerar som naturens årstidsväxlingar där snön försvinner till
 slut när sommaren kommer.

Med vänliga hälsningar:
Stefan

Många bra tips på:
www.stefanpettersson.se >>