Mellan hopp och förtvivlan till julkänsla. Oj, här är det känslomässig bergoch dalbana. Ibland känns det jättekul med jul, sen övergår det till näää nu är det inte roligt. Som när jag hör att pojkarna inte farit till mamma för traditionsenligt julbord i Kihlangi. Sen kommer det en stillsam känsla av julkul när jag får önskelista av yngste sonen. Han fortsätter med en dåres envishet att önska sig gitarrer för flera tusen.... Tja, jag har ju kvar min envishet så det kan ju inte vara från mig den kommer?

Gulle-Martin på jobbet har i alla fall lovat att titta på min kamera om inte min hemförsäkring täcker att laga den. Det känns skönt! Kanske finns det nån mänsklighet i världen ändå. Just nu står jag i valet om jag ska fara till Luleå och se hur det står till med pojkarna, eller tvinga dem att komma till mig i Umeå. I alla fall Johan som det inte är så bra med just nu. Provade ringa honom i kväll men då sov han.

Tröttheten har lagt sig som en tung säck lite här och där i bekantskapskretsen och på jobbet. Så himla less jag blir på detta mörker!! Kan det komma nån snö snart? Fast det är skönt att det inte är halt till jobbet i alla fall. Det är väl enda fördelen?

God Natt!
2006-12-04 @ 23:10:19

GRATTIS STEFAN!

Till förtroendet att sitta i förbundsstyrelsen.
2006-12-04 @ 08:05:24