Jag har varit på hockey i helg. På Hovet för första gången.   

Tyvär hade jag missat att ladda kameran, så det blev inte dessto fler bilder. Dessutom måste jag vänta med att ladda batterierna då jag "tjuvlånar" min kollegas.

Resultatet? Efter spänning och vånda så vinner Luleå med 4-2.   

TACK!

Det började med att jag brände sönder min kaffepanna. Jag letade på stan och hittade ingen nånstans. En liten perkulator för 400 kronor eller en stor för 575 kronor.

Så slog det mig att jag HAR en kaffepanna, fast uppe i Luleå då. Men det skiljer i princip en hundralapp mellan att åka och hämta , som att köpa en ny.

Så sa jag till min kollega att nu måste jag snart hem, för det är bara en tidsfråga innan jag står utan kaffe....

- Fast då kan jag ju köpa en perkulator för 400, för jag har ju en i Luleå och det finns verkligen INGENSTANS i den här stan.

Då erbjuder han mig att låna den som han ibland har på Naturskolan, Tills jag har varit i Luleå då.

Underbart! Det är fantastiskt att ha en kollega som min...  

Så drar han iväg till Prag på långweekend med sin fru. Jaa, han surrade om att ladda batterierna, strosa på stan och bara njuta.

Så kommer han tillbaks idag, och har köpt:

   Present till mig!

Jag blev så glad så jag tror till och med jag glömde bort att säga tack?

 Det är GULD med en sån kollega!

Ser fram mot att inviga den i morgon.   

Jag trodde inte det var möjligt, men det går: Sova bort en HEL helg! Snubblande nära iaf. Blev sjuk mitt på dan fredag em. Kommer hem halv tolv och somnar som en stock. Vaknar några timmar senare och hasar iväg till affären och köper nödproviant. Tar max tjugo minuter och kryper ned under täcket när jag kommer hem. Vaknar och inser att jag måste tvätta kläder. Annars är det två veckor till nästa tillfälle....

Det tar inte lång stund, och sen sover jag vidare i två timmar. Hasar ned och får in kläderna i torktumlaren. Kommer upp i lägenheten och inser att nu måste jag vara vaken en timme. Kan ju inte låta kläderna bli inlåsta till nästa tvätt-tid. Ha! Funkade inte alls... Vaknar med ett ryck tjugo minuter innan tvätt-tiden tar slut.

Klockan är halv tolv på lördag förmiddag och jag har sovit ett helt dygn!! Med kläderna tvättade och i tryggt förvar hemma, så var det ok att vila igen. Vila? Somnade och vaknade framåt sex på kvällen.

Underbar natt det här blir. Det blir det oxå. Efter två timmar vaken så sover jag återigen och vaknar alldeles mörbultad på söndag förmiddag.

Det känns som att jag iaf måste prova gå ut, så jag duschar och tar en sväng till stan. Alvedon och en febertermometer är inte helt fel.... Som dragen genom en ångvält staplar jag runt stan och när uppdraget är slutfört (Apoteket), så bär det av hemåt igen. Testar min nyinköpta termometer och fattar att jag är INTE feberfri.... (hur mycket har jag då haft?).

Men testar igen, innan jag drar iväg på måndag morgon och nää! Med 37,2 är det lite klent att vara hemma.

Men vart tog helgen vägen?

Med mitt fantastiska jobb får jag ibland se:

"Den fina världen".

Som tex när uppdraget var att ta med tvåorna på Föreställning i Stockholms Konserthus.

Ingenting jag tänkte på, men senare blev varse om: Det är där de delar ut Nobelpriset! Så det är klart det blev en bild på den kungliga logen oxå.

( Människorna kom med av misstag och har inget med oss att göra.)

Jag fick, eller snarare tog på mig ett hedersuppdrag för ett tag sedan:

Att göra fritids kort till Cecilia när hon slutade hos oss.

Grisen är ABSOLUT inte en present, utan skulle bara illustrera talet: När vi valde på sånger så kom osökt: "När krisen börjar likna katastrof" på tapeten..

Min hyresvärd har en slogan: Där möjligheterna bor.

Just nu blir jag som bara full i skratt åt den. Det tar en vecka att få hjälp med lägenhetsdörren som tjärvar....mina kollegor har skämtat om att, OM jag blir fast så får jag ringa brandkåren. Definitivt möjligheter....till vaddå? Eller när det verkar stört omöjligt att byta lampa i toaletten. Jag är INTE teknisk, men bytt glödlampa har jag gjort i ett antal lägenheter i 4 kommuner. Det här är första jag går bet på....just nu snurrar jag runt med en golvlampa och öppen dörr till toan. Samt tackar min lyckliga stjärna för att besök inte sker så ofta hemma hos mig. Där möjligheter bor...Själv föredrar jag det enkla sättet att bara trycka på lysknappen.

Som sagt, inte särskilt imponerad över varken hyresvärden ELLER deras slogan.