Nää, det här kändes mindre kul? Kollade vad jag gjorde för två år sedan just denna dag.

Tjejfest i kväll.

Åh, den festen minns jag. Jag och Lilian i samma lag....shit! Händer no more.

God Natt!

Åh, hur gör jag nu?

Är detta veckans kap? Ska jag köpa med åt Mona? Nja, risken är ju ganska stor att jag äter de själv.

Kollegorna på jobbet påstod att de var gamla. Hårda och inget att ha.

Haha, stackars Mona hävdar att de inte förstod allvaret. Det var skumtomtar OCH hon har tänder.

Förlåt. Nästa gång....

Nä, inte heller på flygplatsen går det att fatta hur mycket snö det ändå var.

Sjuk och frusen ska jag ta mig tillbaka till Södertälje.

Lyckligt ovetande om vad som väntar....

Så stöter vi plötsligt på:

Sture!

Haha, han ska med samma plan som jag.   

Himla tur, för vi hinner inte mer än taxa ut, så blir vi ståendes. Eh, vi styrs tillbaks?

- Det finns ingen anledning till oro. Bara en generator som en tekniker ska få se över. Vi beräknar detta till ca en halvtimmes försening.

Tack gode gud för flygvärdinnan som försett mig med ipren och en flaska vatten. Dessutom var planet långt ifrån fullt, så Sture kunde flytta fram, då jag satt ensam på min rad.

Några valde att hoppa av. Så när vi efter två timmars väntan startade mot Stockholm hade ca 5 stycken kastat in handduken. Utan Sture hade jag kanske gjort detsamma? Lite läskigt kändes det. Men som Sture helt sant påpekade: Det är ju inte som att inte kaptenen för skutan, har tänkt klara sig helskinnad ur det här.

Sen blev det ju plötsligt inte så hemskt att lämna Umeå heller. Tog ju med en del värdefullt...

God kväll!

Tydligen har det aldrig varit så här mycket snö i Umeå sedan nån gång på 80-talet.

Men spana in hur det ser ut. Det breda nyplogade vid busken är inte en vägbana utan ett helt vanligt promenadstråk som finns i Umeå.

Titta och lär snöröjare i Stockholmsområdet.....