Vad skulle hända om du slutade analysera och skälla på dig själv för att istället behandla dig som den käresta ägodel du har? Tycker du att det låter svårt eller rent av löjligt? Men tänk så här: om du behandlar dig själv illa så kommer du må dåligt eftersom hur du mår är en känsla och känslan skapas av - ja, vem då?

Ju mer vikt du lägger vid något, desto större plats tar det i ditt liv. Så vad är viktigt för dig? Vad skulle hända om du inte brydde dig när de gamla grubblerierna kommer? Tänk om du i stället bemötte de gamla utslitna tankarna med ett ´´Äsch, nu kommer de där gamla tankarna igen men jag orkar inte lyssna längre!´´ Jag har aldrig stött på någon som löst sitt problem genom att gå in ännu mer i sitt problem. De bleknar när du fokuserar på det du tycker är viktigt och roligt.

Veckans övning: Lätta upp din interna vardag.

1. Kom ut ur ditt inre och möt världen utanför - fastna inte i
  analyserandet!
2. Prova att ändra din inre röst till ett mjukt och vänligt tonfall (även
  sexigt om du vill) Bjud in till lite humor - var inte så allvarlig. Var
  beredd på att det kan ta ett tag och ha överseende med dig själv när
  du återfaller.
3. Blir du förbannad på dig själv och börjar gå på i gamla vanor med
  skäll och hårda ord -  SLUTA OMEDELBART! Be dig själv om
  ursäkt och återgå till det vänliga tonfallet, var förstående inför att alla
  kan göra fel, även du.
4. Börja skratta åt dig själv när du återfaller i tankar du inte vill ha. Säg
  vänligt men bestämt till dig själv ´´Äsch... kommer de nu igen, dem
  vill jag inte lyssna på längre.´´
5. Men det viktigaste är att försöka acceptera dig själv som du är,
  inklusive hemligheten. Säg till dig själv ´´Jaha, det här är jag och jag
  har den här lilla hemligheten, så det så.´´